Marias hemmapyssel

På semestern, utan symaskiner, och full med inspiration från bland annat Skaparstigen, Virkverket, och fröken Elsas virkblogg, samt med boken Virka amigurumi i handen, så tänkte jag att jag skulle ta och prova att virka. Jag har virkat ett enda alster i mitt liv. Det var en grytlapp som jag gjorde i mellanstadiet. Den fick åka i soppåsen så småningom för jag kom fram till att det var opraktiskt att bränna sig varje gång man använde den. Men nu var det nya tag som gällde! Jag bad mamma, mer eller mindre expert i ämnet, att lära mig. Vi började med en morot från boken. Det såg lätt ut. Ända tills vi började. Mamma virkade och jag satt med hakan i golvet och förstod verkligen ingenting. Vi insåg att virkad morot var lite för svårt för mig, så jag skulle prova att virka en vanlig fyrkant för att få in snitsen. Det gick riktigt bra tyckte jag. Ända tills jag kände att den verkade bli mindre och mindre för varje varv...


Och här gav jag upp virkkarriären...

Jag tror att jag håller mig till mina symaskiner i fortsättningen. :-)

Min nya syblogg myssel kommer så småningom. Jag väntar på leverans av mina nya fina namnlappar, sedan ska jag byta.

Här har det tillverkats kycklingar idag! Jag och två stycken snart fyraåringar åstadkom detta.




Söta eller hur?



Materialsats från Panduro.

Idag kände jag att det var dags att prova Coverpron. Okej, jag har testkört den innan, med tråden som satt i när den kom. Men nu har jag bytt trådfärg så nu känns det mer som på riktigt. Sönerna har tjatat i evigheter att deras kaniner fryser och vill ha tröjor. Idag kunde de äntligen sluta frysa.

Först ut är denna:




Coverpro-söm!

Sedan fick jag raskt order om att göra en till. Så här blev den.



Sömmen på den orange blev inte alls lika fin i närbild, men det kom jag på varför efter att jag sytt klart. Jag hade råkat fippla till trådspänningsratten på den vänstra nålen. Ja ja, det var ju bara en kanintröja. Rätt ställe att göra misstagen på. ;-)

Mönster: Eget. Måttade på kanin och klippte lite på fri hand.
Tyg: Ekologiskt tyg (tummen upp!) från Mjuka tyger. Rätt tunt och kanterna krullar sig, men det är mjukt och skönt och filurerna är liksom ett med tyget.
Det bruna är Hilcointerlock.
Tråd: Bibbis

Jag tänkte göra varsin ärtpåse till barnen. När jag började plocka med tygerna fanns det så många som ville bli ärtpåsar! Som tur var så tog ärtorna slut efter påse nummer 5. Det är svårt att göra saker med måtta!


Med på bilden är också en älskad familjemedlem. Han är med överallt. Och då menar jag överallt. En gång i tiden var han vit och hade mjuk fluffig päls.

De två övre tygerna är från Stoff och Stil och de tre nedre tygerna är från Ohlssons.
Fyllda med ekologiska gula ärter.

Japp nu är jag tillbaka vid symaskinen. Som jag har saknat Emma (ja min symaskin heter Emma).

Problem: Sambon fastnade i ett vasst hörn med sin nästan nya pikétröja. Efter en tid i garderoben hade han tänkt kasta bort tröjan men då räddade jag den till syhögen. Efter en tid där och lite klurande blev det följande lösning:




Bandet ser rosa ut på bilden men är rött, nästan exakt samma nyans som tröjan. Provade med ett svart band först men det blev inte så bra.

Ett rött vanligt lite bredare bomullsband syddes fast som en dekoration över hålet. Tadaaaa! Tröjan går att använda igen. Jag ska inte ta åt mig äran för idén, den kom från någon annan sybloggare men jag minns tyvärr inte vem. Men tack för tipset, vem du nu var!

Ja så blev det ju en liten liten uggletröja också, på beställning av min son som fick en likadan uggletröja häromdagen.



Hade ingen vit kardborre så den är ofärdig i knäppningen baktill just nu.

Mönster och material: Samma mönster som den lilla sköldiströjan. Samma material som i den stora uggletröjan förutom att jag här använt turkos Hilco-interlock eftersom den är tunnare och smidigare än muddväven och fungerar bättre på så pyttesmå detaljer som det är frågan om här.

Jag var tvungen att sy något som jag kunde utan att tänka. Så det blev några näsduksfodral.
Dock visade det sig att sy utan att tänka var en dålig idé då gamla syfrökens "rätsida mot rätsida" slutade ringa i öronen för en stund. Aviga mot räta betydde sprätta lite.

Fodret i alla fyra är det turkosa tyget med vita prickar som näsduksfodralen ligger på.



Och så dagens humor: kan man kalla detta för ett gitarrfodral?

Tyget klipps 15,5 x 17,5 cm och sys med 1 cm sömnsmån. Skriver upp detta mest för mitt eget minnes skull. Varje gång jag ska sy dessa måste jag mäta på ett jag sytt tidigare.

När jag sydde kuddarna blev det en liten liten bit tyg kvar, precis så det räckte till två näsduksfodral.

Den första:



Och den andra:


Tyget klipptes 15,5 x 17,5 cm, fodertyg lika stort. Syddes precis som förra gången. Skillnaden den här gången var att jag sydde av hörnen så att det blev mer markerade hörn. Det var ett test men det verkar fungera fint.

Av en liten bit resttyg av det fina kanintyget (från Jnydesign) blev det ett näsduksfodral. Sömnadsbeskrivning i Gekkos blogg. Fast jag sydde ihop yttertyget och fodertyget med brun snedslå för jag tyckte det blev lite extra fint. Som fodertyg valde jag ett vanligt stumt bomullstyg för att stabilisera.





Bäst: att det bara tog ett par minuter att sy. Och att den blev så söt!